Saker man kan bli negativ av

-då man får sitt första ordentliga lönebesked på år och dagar och det första man inser är att 1/4 av lönen inte hittar fram till ens konto.

-att köket i detta hus är ett totalt kaos. Och jag inte har någon som helst lust att vakna till det i morgon men än mindre lust att städa det nu.

-att också resten av huset behöver städas. Varifrån kommer allt damm? Och varför gör solen att det syns så hiskeligt bra?

-att jag hållit på och eldat i två timmar, men veden inte vill brinna ordentligt. Det är lite halvkallt här och eftersom veden inte brinner ordentligt måste jag lämna upp spjället över natten.

 

För att ändå tänka positivt:

-jag får min första ordentliga lön på år och dagar i morgon! Jei!

-i morgon kommer också en gubbe och fixar den söndriga spisplattan, då skall köket vara representabelt. (Negativt: tammetusan ändå att vår spis gick sönder typ en månad efter att vi flyttade in!)

-solen är underbar. Antalet ljusa timmar är underbart.

-idag var en gubbe (nåjaa, ung man) hitt och letade reda på varför våra sovrum inte värmts upp ordentligt. Termostaten var felkopplade och för att få varmare i sovrummen skulle vi ha varit tvungna att vrida på termostatet i vardagsrummet. Men nu borde jag slippa extrafiltar nattetid!

Kvällens program

Efter att ha hoppat grodor, byggt pussel, lekt med bilar, läst böcker, kittlat liten mage, bakat, sett på mumin osv hela eftermiddagen och kvällen andas jag nu ut. Dricker en kopp te, äter lite kanter av mockarutorna vi bakade och stickar kanske något varv på mina vantar sen om jag orkar. Gubben kommer hem 3-tiden i natt så jag har morgonskiftet med sonen, kvällen får således inte bli alldeles för lång. I morgon tror jag det blir en bra dag. Vi har saknat pappan. Jag måste dock städa, det börjar bli väl dammigt.

Det är ganska slött här, men Oliver håller tempot uppe

Mamman i huset snorar, pappan jobbar och sonen är lika söt som vanligt.

Oliver är annars en rätt sällskapssjuk (på snudd till krävande) typ nu, han vill inte göra något själv. Mamma eller, allra helst, pappa skall så gott som alltid vara med. Han vill inte nödvändigtvis leka själv, men han vill titta på då någon av oss gör det. Han “kan” inte sitta och bläddra i en bok själv, utan det skall någon annan göra åt honom. Han vill gärna också att man skall serva honom med det mesta. Gärna mata (han äter oändligt långsamt om det inte är någon absolut favoriträtt), klä på allt, dra upp byxorna efter pottbesök och som sagt leka åt honom. Han vill gärna vara mycket i famnen och delar fortfarande ut mycket kramar och pussar.

Oliver pratar mycket, nästan non-stop. Nya ord och längre meningar lär han sig. Men jag skulle vilja påstå att han har en paus då det gäller att förbättra uttalet av ord. En del av orden blir nog bättre. Oliver blir numer allt oftare Ovel, i stället för Oa. Speciellt då han ser sig själv på bild är det Ovel. Då han låtsas läsa böcker är det inte ord alls, bara egen påhittad ramsa.

Pappa är absoluta favoriten här hemma. Jag duger då pappa är borta, men det tar ett tag innan han kommer över att pappa åkt på jobb. Hos farmor och farfar är det farfar som gäller, hos morföräldrarna morfar och fasters sambo går också före faster. Den här perioden med manliga favoriter har han haft rätt länge redan.

Januari

 För mig gick januari i princip ut på att ta mig genom sista förlossningspraktiken (och ja, det gjorde jag, nu får jag bara vänta på examensbetyg!). Men på sidan om det levde jag lite familjeliv också. Nedan följer lite januari-aktiviteter.

 Utomhuslek. Oliver lekte fint med bollen. Sen fick pappan i familjen tag på den och efter det har bollen inte kommit ner från taket…

 

Vi köpte skridskor åt sonen och for på premiär. Man kan väl säga som så, han har lite kvar att lära. Annat förväntade vi oss inte heller.

Mest har vi hållit på och kärrat ved. Vi eldar så mycket vi hinner i spisen.

Olivers kusiner, mina brorsbarn, hade båda födelsedag i januari. 2 respektive 4 år. Vi var på kalas och fick äta hästtårta. Hästar är livet, tycker brorsdottern. Hennes bror är mer inne på samma spår som Oliver, bilar ska det vara.

En dag av den bättre sorten.

Må så vara att vår förmiddag gick åt till ingenting, för resten av dagen blev riktigt bra. Efter Olivers dagsvila gick vi ut. Snön föll i stora flingor, Oliver busade i snödrivorna tills han var alldeles rödbrusig om kinderna och svettig i håret. Jag skottade gården, som plötsligt kändes mycket större. Efter en snabbtur till byns affär byggde vi en snölykta. Jag byggde och Oliver råkade riva den varje gång han satte dit en boll. Till slut fick vi dock den att hålla och han var väldigt förtjust i att jag satte dit ett ljus.

Sen gick vi in och lagade mat. Eller jag lagade mat och Oliver tiggde. Idag letade jag fram pastamaskinen, och plötsligt var matlagningen så mycket roligare. Och det är gott, så gott. Och hungrig var jag också, så några bilder på färdig mat finns inte.

Sen slängde jag hastigt ihop en deg, farmors semlor. Också goda.

Medan semlorna jäste och ugnen värmdes gick vi ut en stund till. Oliver tittade på då farfar plogade med traktorn. Sedan rev han snölyktan en gång till. Och jag byggde, än en gång. En stackars morot ligger på trappan än, för det hade blivit för kallt att bygga en gubbe åt den. I stället satte jag barnet i skottkärran och hämtade ved till morgondagen.

Än en gång jag jag mitt rödbrusiga barn med mig in. Bredde en varm, nybakad semla åt honom. Borstade tänderna och bäddade ner en nöjd pojke i sin säng. Vi har haft en skön ledig dag, Oa och jag.

Och jag ÄLSKAR att ha en gård att gå ut på, speciellt nu då leran är gömd under snön. Jag har nog saknat vintern mer än jag trott. Men jag måste börja få med mig kameran ut också.

Julen 2011

Julen blev lite annorlund i år mot hur den varit tidigare år. Mest på grund av att vi flyttat. Efter frukost gick vi i julbastu för första gången. Den traditionen tog jag med mig från barndomen, då gick vi ofta i bastun före Kalle Anka. Sedan följde den traditionsenliga jullunchen hos svärföräldrarna. Mycket mätta och belåtna satte vi oss hela familjen på 4-hjulingen och åkte hem igen. Det är ju inte så långt nu för tiden.

På kvällen kom hela halva tjocka släkten hem till oss. 11 personer var vi som tryckte i oss mat. Tur att jag är bekväm och mest bjuder på sånt som inte behöver så mycket tillagning.

Efter maten bullrade det i dörren och in stegade tomten. Oliver rusade fram och hälsade med ett exalterat “Tonti! HEJ!”. Tomten hade med sig massor med paket. Både stora och små, konstaterade sonen. Inte en gång tog han emot ett paket utan att artigt säga “tack”.

Efter att vi tagit oss genom julklappsskörden började gästerna söka sig hemåt. Då de sista gått ut genom dörren gick luften ur mig och jag konstaterade lugnt att jag nog inte hade någon julfiilis i år. Men trots stressen med allt vad december bar med sig hade vi en rätt fin jul. I vårt eget hem, med några av våra närmaste med oss.

Kaos

Slutet på det här året har varit kaotiskt, riktigt kaotiskt. Jag har haft en jobbig praktikperiod. Och kämpat på med det sista i skolan. Fått mina sjukskötarpapper. Vi har flyttat in i vårt hus. Där har vi firat jul. Men mer om det en annan gång. Kanske först nästa år. För min energi räcker knappt till åt allt som måste göras, så bloggandet har jag lagt åt sidan ett tag.

Gott Nytt År på er i alla fall!