Må så vara att vår förmiddag gick åt till ingenting, för resten av dagen blev riktigt bra. Efter Olivers dagsvila gick vi ut. Snön föll i stora flingor, Oliver busade i snödrivorna tills han var alldeles rödbrusig om kinderna och svettig i håret. Jag skottade gården, som plötsligt kändes mycket större. Efter en snabbtur till byns affär byggde vi en snölykta. Jag byggde och Oliver råkade riva den varje gång han satte dit en boll. Till slut fick vi dock den att hålla och han var väldigt förtjust i att jag satte dit ett ljus.
Sen gick vi in och lagade mat. Eller jag lagade mat och Oliver tiggde. Idag letade jag fram pastamaskinen, och plötsligt var matlagningen så mycket roligare. 
Och det är gott, så gott. Och hungrig var jag också, så några bilder på färdig mat finns inte.
Sen slängde jag hastigt ihop en deg, farmors semlor. Också goda.
Medan semlorna jäste och ugnen värmdes gick vi ut en stund till. Oliver tittade på då farfar plogade med traktorn. Sedan rev han snölyktan en gång till. Och jag byggde, än en gång. En stackars morot ligger på trappan än, för det hade blivit för kallt att bygga en gubbe åt den. I stället satte jag barnet i skottkärran och hämtade ved till morgondagen.
Än en gång jag jag mitt rödbrusiga barn med mig in. Bredde en varm, nybakad semla åt honom. Borstade tänderna och bäddade ner en nöjd pojke i sin säng. Vi har haft en skön ledig dag, Oa och jag.
Och jag ÄLSKAR att ha en gård att gå ut på, speciellt nu då leran är gömd under snön. Jag har nog saknat vintern mer än jag trott. Men jag måste börja få med mig kameran ut också.
Wunderbaaaar!